Kvällstankar

29 11 2012

Alla dessa känslor!

Jag får höra att jag är så positiv alltid, glad, sprudlande, energisk, ärlig, rak, underbar…. Jag blir så varm och glad i hjärtat!

Idag har varit en av de där dagarna då jag känt mig så tom….. tom tom tom… Glad och inspirerande på jobb som alltid- viktigt! Men det kom inte på automatik, inte från det som rinner över… Utan jag fick suga upp och skrapa ihop allt som finns inuti mig!

Jag jobbar ständigt med att folk ska se mig som mänsklig. Jag är ingen över – människa.

Jag är oftast alltid glad, men även jag har stunder då jag måste påminna mig själv om varför jag finns, vad jag gör bra, mina styrkor och allt jag är tacksam för.

Ibland kan jag tom känna mig glad fast jag är ledsen… Hur kan det gå ihop! En sån märklig upplevelse!

Jag ger allt, vill väl, vill att vi människor ska vara rättvisa och ärliga mot varandra. Det finns så mycket som händer utan att vi kan påverka det, som INTE är rättvist och ärligt.

Jag bäddar för min egen del… Jag ger det jag önskar få tillbaka ifrån min värld omkring mig, på ett eller annat sett!

Min strävan förr, om att vara och göra allt så perfekt har sedan ca 5 år sedan tunnats ut… Varför ska jag begära det omöjliga ifrån mig själv om jag inte gör det från min omgivning?

Så lever jag idag, tänker ofta ‘vad är det värsta som kan hända’ !

Är jag bara genuin och mig själv så jag kan leva med mig själv och njuta av livet… Då har jag skapat en bra bas!
En stark grund att bygga på…

Jag känner så mycket kärlek för min omgivning, jag känner att många vill ge den tillbaka med… Men ibland tar viljan överhand! Känslan måste finnas där på riktigt… Genuint, ärligt! Annars kan man inte dela med sig av den, för… Hur kan man dela med sig av något som inte finns?

Det är en svår sits jag sitter i, har många i min omgivning som på riktigt flyttat in i mitt hjärta. Men som jag inte kan ta steget att umgås med.
Varför är det så, var kommer den där känslan ifrån….!?

Funderar och tror att den landar i rättvisan, jag jobbar som ansvarig på 3 tränings klubbar.

Kan en chef umgås med några anställda privat utan att det skapas felaktiga spekulationer ibland arbetsrelationerna.

Medlemmarna… Samma där! Många är så fantastiska och vissa sticker verkligen ut ur mängden.

Rättvisan, det konsekventa… Det genomsyrar till och med mina relationer. Vad ger mig rätt att umgås med en kollega och inte en annan? Jag tycker ju om de alla på vars ett sätt, annars hade jag inte haft de i mitt team! Jag är lyckligt lottad trots allt, får inte glömma det mitt i alla funderingar!

20121129-223933.jpg


Åtgärder

Information

2 responses

2 12 2012
Tina

Anna…
Ibland behöver man landa…då kan man känna sig tom.
Det kan vara bra att ta ett steg ”åt sidan” och försöka se hur det ser ut från en annan synvinkel. Då får man ett annat perspektiv. Skulle du bli sur/besviken om du var anställd och chefen umgicks med en kollega eller medlem privat? Tror inte det…OM det nu är så att någon blir det, så är det deras problem. Man kan inte ta ansvar för vad andra människor känner och tänker. Det enda man kan ta ansvar för är sina handlingar…Se så enkelt det blev nu:-) Kram på dig och njut istället av att du har många människor omkring dig❤ Men du…när du vill ha egentid, se till att få det;-)

2 12 2012
ainsidejob

❤ stor jätte kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: